peace drunk street

Hade varit hemma i skintebo och myst med Maggan hela dagen när det var dags att dra mig bort mot hållplatsen. Det var andra dagen sjuk och jag kände mig mer vek än någonsin. På bussen ringde mamma och jag började darra på rösten och ögonen vattnades. Rädslan för svininfluensan, eller kanske rädslan för att skrämma mina medpassagerare att jag hade svininfluensan var enorm. Om bara någon kunde hålla mig när jag nyser tänkte jag och ramlade av bussen någonstans i linné. Fem steg senare märker jag att jag har missat vagnen. Som om inte allt annat var emot mig var jag tvungen att gå de sista 700m.

Jag låste upp dörren hemma, drog mig upp för trapporna och dog i min säng. Ringde äpplet för att fråga var han var- han var fortfarande hemma- då brast det. Liten och mesig med tårarna sprutandes från mina små grisögon reste jag mig upp, plockade ihop två par trosor, nattskjorta, mössa och halsduk och gick ner till min taxi. Jag kunde inte annat än att känna mig lite viktig där i taxin. Lite som en riktigt creddig boho-kändis, typ Al Pacino eller Johnny Depp- sliten och risig i håret men fräck nog att ta taxin till apoteket ist för att gå eller, god forbid, åka komunalt!

På apoteket väntade mitt ögas äpple, redo att dansa till min flöjt. Pinglan satte igång att koka ingefära och bädda ner mig i full överlevnadsdräkt och det var där, någonstans mellan feberyra och varma ångor av svett, som jag kände att jag vågade somna. Så det gjorde jag. Sen såg jag på Sagan om Ringen och blev aningen nördigare.

Nu blöder jag näsblod och längtar efter berlin. Fridens!

Har suttit som en idiot och försökt att sålla bland arbetsansonser på diverse hemsidor och tidningar. Och visst, utbudet är inte jättestort men det finns en del att välja mellan. Så jag tänker att jag har råd att sålla, dvs välja fritt vad jag vill ha som tillfällig sysselsättning, och börjar öppna annons efter annons. Cafébiträde sökes, jo men det klarar jag ju av, i Torslanda- för långt bort. Restaurang och kökserfarenhet sökes, inga problem, för arbete på Lek&Bus-landet- oh lord no! Café i centrum söker personal- kanon, helst kvinnlig... va fan! Här sitter jag med ett jobb jag trivs otroligt bra med men som bara har öppet under sommarsäsongen. Vad är det!? Hur ska jag någonsin kunna hitta ett jobb som funkar? Klart som korvspad att jag inte vill hamna i en intervju med en svettig semifet 35åring men som det ser ut nu ar jag inte råd att varken vara stolt eller självrespekterande.


Hur ska detta sluta? Jag återkommer efter de första fem samtalen. Önska mig lycka till!

En svag höft. Lite lätt irreterad hornhinna. Ett visst obehag i mage och svalg. Vill bada varmt men har inget badkar. Är det inte intressant hur det alltid blir såhär dagen efter kräftor? Som att kräftorna jobbar kollektivt för att inte bli uppätna.

Det börjar redan på kvällen med att man blir lite yr, börjar sjunga visor om flickor på ålar och sticker sig på de där känselspröten framme i nyllet på djuret. Sen somnar man, bara sådär! Inget vet hur det går till eller var man är när man faktiskt somnar- men så är det. Pang på, helt plötsligt.
Sedan vaknar du, och jäklar vilket uppvaknande. Som att en elefant reser sig upp från ditt bröst och trumperar i ditt öra. Yrvaken försöker du få klarhet i vad som är tak och vad som är golv. Svetten rinner lite oambitiöst ner för halsen och något annat letar sig, väldigt ambitiöst, upp för strupen. Som om inte det vore nog så dör du inte där och då. Du förskonas för att kunna sprida vidare medvetenheten och åter igen säga, jag ska aldrig mer.. äta kräftor!